Den jag aldrig var - Tapa dura

Mary är minister, Marie sitter i fängelse. Vem är då MaryMarie som ser sig själv i båda personerna? En morgon hittas en halvnaken man på en gata i en östeuropeisk stad. Han har brutit nacken. Högt uppe i huset bredvid slår ett öppet fönster i vinden. Mannen identifieras efter ett par dagar. Det visar sig att han är svensk och MaryMarie, hans hustru, kallas dit från Stockholm. När hon sitter vid hans sjukbädd börjar verkligheten lösas upp, plötsligt vet hon inte riktigt vem hon är och vad som är verkligt. Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man, där på sjukhuset, eller lät hon honom leva? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? Hon vet inte. Men livet rullar på i två högst sannolika versioner. Bara en sak har Mary och Marie gemensamt. Det förflutna. Från var sitt håll betraktar de livet som det var före mannens olycka. Den frusna barndomen. Vännerna i den kamratkrets som kallades Biljardklubben Framtiden, de som kom att följas åt ända från tonåren till långt in i medelåldern. Det tvehågsna äktenskapet med en man som ständigt sökte andra kvinnor. När romanen börjar har Mary blivit biståndsminister och ska just hålla ett viktigt tal. Marie ska friges efter sex år i fängelse. Från var sitt håll börjar de en resa.